Det var lite kallt i luften, och i skuggan kändes det att våren ännu inte riktigt hade vunnit över vintern, men i solen märktes det tydligt vart vi är på väg. Jag tror att våra 0-fotade vänner på de solbelysta klipporna höll med, för det var high life bland snokarna. Vi hade en hel grupp som slingrade sig runt gräs och buskar i solen! Jag fick vårkänslor bara av att titta på dem! Här är en som tittar fram mellan några grässtrån:
🙂 Lasse
Jag ville göra skarpa makrobilder trots att en extrem närgräns skapar extremt korta skärpedjup. Jag hörde talas om en teknik som kallas ”fokusstacking”. För att kunna få en makrobild skarp gör man flera bilder med successiv förskjutning av fokalplanet, som man kombinerar ihop till en i vilket man maskar bort de partier som är oskarpa. Detta förutsätter att motivet är stilla – typ sovande daggvåt insekt i gryning eller liknande.
Efter att ha letat runt och tittat på flera fokusstackprogram fastnade jag för ett GPL-program som heter CombineZP. Det använder flera olika algoritmer för att stacka och maska. Det tar tid att processa en bild, och eftersom programmet bl. a. använder en Windows-dll blev jag tvungen att damma av en windowsdator – jag hade verkligen lyckligt glömt hur mycket tid jag ägnade åt att sitta och bara vänta på att en Windowsdator skulle bli klar med alla sina obskyra göromål…
Här är ett första experiment i vilket jag använde en tallkotte i brist på snälla sovande insekter… 33 frames konverterade till svartvitt och med ganska rejält förstärkt kontrast.
🙂 Lasse